Har ju glömt att länka till artiklen där Charlie Weimers, Aron Modig och jag kommenterar regeringens budget för den kommande tiden. Artikeln är publicerad i Östgöta Corren.
Som aktiv kommunpolitker tycker jag självklart att det är trevligt med mer pengar i kommunkassan. Tyvärr finns det inga garantier för att regeringen extrapengar kommer att användas där de verkligen behövs och att kommunerna verkligen skalar av och effektiviserar sin organisation.
För det första bör regeringen inte ge några extrapengar till kommunerna. Färska rapporter från såväl Svenskt Näringsliv som Timbro visar på att kommuner som låter sina utgifter skena iväg paradoxalt nog inte satsar mer på vård, skola och omsorg. De statliga bidragen går alltför ofta till annat än till den kommunala kärnverksamheten. Dessutom måste kommunerna lära sig att planera, effektivisera och ta ansvar för budgetarbetet. Det håller inte att springa till staten så fort det blåser lite snålt.
Onsdag idag. 13 dagar sedan oroligheterna i Gottsunda började natten till fredag. Inatt blev en buss på väg ut till Stenhagen utsatt för sådan stenkastning att man nu fattat beslutet att inte köra några bussar ut till området kvälls- och nattetid.
Å ena sidan helt förståeligt då man inte vill riskera att få på sitt samvete att man utsatt busspersonal och resenärer för en onödig risk om något mer skulle hända.
Å andra sidan helt oacceptabelt. Detta är Uppsala. Nu kan inte folk åka buss ut till vissa områden i fara för sina egna liv. Det har gått ganska långt om samhällets yttre skyddsram i form av polis och liknande inte kan garantera att man kan åka buss hem om kvällen. Bilarna vill ju folk ändå inte ta ut till områdena då de knivskärs och sätts i brand. Hur ska folk ta sig till jobbet eller lämna barnen på dagis?
Jag ser hellre att man kör ut Uppsalabussarna med poliseskort än att man ökar isoleringen. Just nu är vi på väg att böja oss helt för ett gäng miniterrorister. Fortsätter vi backa på det här viset finns det snart inte mycket att sätta emot.
Jag tror att boende i Uppsala själva måste säga ifrån nu.
Följande pressmeddelande gick just ut i Uppsala. Lysande! Att ansöka om att bli försökskommun är en idé som Martin Wisell förde fram förra veckan och som jag lämnade som en utmaning till KDs fullmäktigegrupp i radiodebatten i onsdags. Nu går Martin Wisell och Gustaf von Essen ut med detta.
Rikta polispengarna till Uppsala
- Det är mycket glädjande att regeringen nu gör en storsatsning på brottsbekämpning. En del av dessa pengar bör gå till en riktad försöksverksamhet med kraftigt ökad polisnärvaro i Uppsala.
Det säger Gustaf von Essen, kommunalråd och Martin Wisell, kommunfullmäktigeledamot, med anledning av det fortgåendet våldet och förstörelsen i Uppsala.
- Våldet och förstörelsen som drabbat olika platser i Uppsala är helt oacceptabelt. Det är bedrövligt att många uppsalabor inte törs gå utomhus i sitt eget bostadsområde eller inte kan parkera sin bil på kvällen och lita på att den finns kvar på morgonen.
Det debatteras ofta vilken effekt fler poliser skulle göra för att öka tryggheten. För att ta reda på hur det förhåller sig med den saken bör kommunstyrelsen ansöka om att Uppsala utses till försökskommun för en kraftigt ökad polisnärvaro i staden. Efter några år kan situationen utvärderas med avseende på hur brottsligheten och upplevelsen av trygghet i kommunen påverkats.
Fler poliser kan aldrig vara en långsiktig lösning. Det förebyggande arbete som kommunen bedriver i olika former behöver självklart fortsätta och utvecklas. Men nu behövs det en tydlig markering om att de akuta våldsproblemen har nått en röd linje.
Alliansregeringen har idag aviserat ett tillskott till rättsväsendet på ytterligare 4 miljarder för innevarande och nästa år. Detta innebär bland annat att Alliansregeringens löfte om att Sverige 2010 ska ha 20 000 poliser kommer att kunna uppfyllas. Sammantaget innebär detta att Alliansregeringen under mandatperioden höjt de årliga anslagen till rättsväsendets med drygt 5 miljarder kronor.
Flertalet nätter i följd har Gottsunda i Uppsala härjats av bilbränder, trakasserierier, hemmagjorda bomber och våld. Med anledning av detta har jag idag inne en debattartikel i UNT. Den tar upp den rättspolitiska debatten i Sverige, Kristdemokraternas roll i den debatten samt situationen i Uppsala kommun och hur vi kan komma till rätta med dessa oroligheter.
Kristdemokraterna har som huvudslogan för det kommande valet “Trygghet i det lilla är trygghet i det stora”. Mycket av det som lyfts fram handlar om att vanliga människor, verklighetens folk som Göran Hägglund kallat dem, ska kunna ha trygghet i vardagen – “att ha råd med vardagslivet”. Gott så, men vi Kristdemokrater har också som uppgift att se att det finns ett behov av trygghet som inte bara handlar om sänkt fastighetsavgift, mat på bordet och ett värdigt åldrande. Nu är det dags för kristdemokraterna att ta trygghetsbegreppet ett steg till. Där trygghet också handlar om att rent fysiskt kunna vara säker.
………
Utmaningen ligger nu i att pröva hur väl kommunen klara att stävja den uppkomna situationen och se till att det inte händer igen. Med en organisation där det bildligt talat ibland tar en månad att få ett A4-ark vänt åt läsbart håll så är det i ärlighetens namn en prövning att se hur man kan få stopp på ett 50-tal ungdomar som härjat fritt under helgen. Som sagt – fyra nätter är fyra nätter för mycket.
Det blir mycket politk den här helgen. Kom hem sent igår efter ett intesivt och effektivt FS-möte för att vakna upp tidigt (för att vara en lördag) och ta mig ut till Wiks slott utanför Uppsala och partiets i haft distriktstämma. Trevligt nog var Charlie Weimers inbjuden som talare och han höll ett alldels lysande tal med väldigt stark ideologisk betoning. Delar av innehållet gick igen från talet han höll på Riksmötet i maj. Den hittar du här.
Charlie Weimers in action med åhörare. Det var betydligt fler som lyssnade men de sprang inte runt Charlies ben och åt kakor samtidigt.
Gustaf von Essen med miniKlomp, Petra Oscarsson, Miriam Eriksson, AnnaKarin Klomp och halva Harald Klomp vid lunchen.
Wik
Nu befinner jag mig i Gamla Stan i Stockholm på Ordföranderåd med KDU. Det är en dag då vi i förbundsstyrelsen träffar alla ledningar för KDUs 26 distrikt och det är ganska många på plats idag. Just nu kartlägger vi alla unga kristdemokrater under 30 som finns i våra distrikt. Något som vi i KDU tillsammans med Lennart Sjögren och resten av partiet hoppas ska resultera i 100 unga kristdemokrater på valbar plats inför valet 2010. Mycket spännande.
I’m back! Nu är det slut på semester och ledigheter. Har varit igång på någon form av halvfart (jämfört med annars) sedan en och en halv vecka. Nu börjar jag dock komma igång på riktigt och det är dags att kicka igång den här hösten. Eftersom man inte har det roligare än man gör sig så blir dagens “back in bussiness låt” Pinks Get this party started. Jag vet att vissa av er ryser av att jag blandar språken och det ber jag lite om ursäkt för men… När jag nu försöker säga låt oss sätta igång med partiarbetet så förstår ni ju att det blir mycket roligare om jag istället säger: bring on the party work!
Se där, plötsligt känns Pink helt motiverat och väldigt KD. Nästan.
Suttit och häckat på stadshuset nu på eftermiddagen och skrivet på en artikel som kommer senare i höst. Nu ska jag jaga lite mat och sedan gå på ett möte för Reactas del.
Ja, ni. Mitt i sommaren fortsätter diskussionerna om Kristdemokratins framtid i Sverige. Uttjatat hör jag en del säga. Välbehövligt säger jag. “Ja, men den här diskussionen har vi hört så många gånger förut och det är bara media som gillar att leka partiingenjörer.” Det absolut sista där ligger det något i för det lyft Kristdemokraterna behöver är inte något som någon ledarsida egenhändigt kan skapa. Det är ett lyft och en attitydförändring som bara kan komma inifrån från dess medlemmar om det ska hålla. Tro mig, det finns ganska mycket att hämta ifrån verklighetsförankrade gräsrötter och potentiella sådana.
Däremot åtföljs det sista bortviftandet om uttråkade ledarskribenter med för mycket fritid av motfrågan “I alla oppinionsmöätningarna ligger ni ju strax under 4 procentsspärren. Är inte det allvarligt.” Tråkig men inte oviktig fråga. Svaret och förklaringen som följer önskar jag att jag kuna få tyst på för all framtid och aldrg behöva höra igen. “Ja, det är klart att det är tråkigt och vi måste se över det här men det är ju på valdagen det gäller och vi brukar alltid ligga lågt i mellan valen och sedan höja oss.” Suck. Kristdemokraterna har så mycket mer potential än så. Något som jag återigen försökte sätta ord på för drygt två veckor sedan.
På partiets riksting i Västerås för två veckor sedan deltog jag i en debatt med Hägglund (vår käre partiledare), Jakob Forssmed (stabschef) och Annelie Enochsson (riksdagsledamot). Debatten handlade som så många gånger förr om partiets framtid. Det var en inte helt lätt debatt då vi stod mitt bland folk och utan medhörning så det är först i efterhand som jag kunnat höra vad mina meddebattörer sa egentligen. Dessutom började kvällens underhålllning att repa mitt i allt varpå jag, likt jag gjort flera gånger tidigare, efterlysa lite mer rock’n'roll i partiet.
Veckan som följde rikstinget var politikerveckan i Almedalen på Gotland. När det var dags för Kristdemokraternas dag passade Hägglund på att riva av ett tal som heter duga. Det har fått diverse kultursidor att rasa (som sig bör) men på andra håll har hyllningarna radats upp efter varandra. I detta tal kom det fyndiga rockreferenser som Hägglund själv ursäktade som möjligen lite billiga men väl så träffsäkra.
Idag vaknar jag till en mycket välskriven ledare av Gudmundson där rockrferenserna haglar. Hittar även mitt eget namn framåt slutet. Som sagt trevlig morgonläsning.
Det handlar inte om att skapa något helt nytt, förvandla Kristdemokraterna till något vi inte är eller att anamma en annan ideologi. Det handlar heller inte om att fylla ut det tomrum som finns i svensk politik med en politk som ett annat parti en gång stått för. Tvärtom. Tvärtom. Tvärtom. Det handlar om att ta situationen på allvar och se till att vi själva inte blir ett tomrum efter nästa val. Det handlar om ta det rättmätiga utrymmet i politken som vårt parti har kraft och idébäring nog att inta. Det handlar om att en gång för alla slå på den där sabla förstärkaren.
(Väl medveten om att länkarna inte är fullständiga men jag var tvungen att få ner något på pränt trots tidsbrist. Återkommer.)
Här kommer länken till debatten mellan mig och RSFUs generalsekreterare Åsa Regnér i STudio Ett i P1 igår. Lite roligt då det var nästan exakt ett år sedan vi möttes för första gången i Aktuellt i SVT1 i nästan samma ämne. (Intressant sätt att göra tvdebut på by the way.)
Sista 10 minuterna i del 2 av programmet. Lyssna här!
Det är försent, jag är för trött i huvudet men framförallt alldeles för arg för att uttrycka mig konstruktivt. Ber att få återkomma med ett längre inlägg senare. Ber framförallt att du läser denna krönika skriven av Fridah Jönsson på Dalarnas Tidningar. Hade jag makt att vi bloggen beordra dig att läsa den så skulle jag gjort det. LÄS DEN!
Jag är livrädd för min generation. När femtonåringar kan mörda varandra fem dagar innan skolavslutningen så vet jag inte riktigt var jag ska ta vägen.
Det alla 60-talister måste göra för sina barn är att se dem. Vi vill inte att ni ska twittra eller tagga folk på facebookbilder hela dagarna. Vi vill att ni ska skjutsa hem oss, läsa våra bloggar och sitta med oss och äta.
Det är dags för alla vuxna och föräldrar därute att sluta skylla ifrån sig med orden “jag vill inte lägga mig i”, “man måste få lov att göra sina egna misstag så att man lär sig”, “hon/han vill inte berätta för mig ändå”. Min vilda gissning är att man tillåtit one too many misstag utan konsekvens, tillrättavisande påföljt av vägledning när vi nu har ett samhälle där man dödar sin femtonåriga klasskamrat. Vad det hela kokar ner till är ganska enkelt – det handlar om att ta ansvar.
Som ung kristdemokrat får jag ta en del skit för att jag tillhör ett parti som pratar töntiga och framförallt omoderna saker som familj, mer tid för barnen, vårdnadsbidrag, trygga familjer vinst för Sverige etc. Vad rör det tonåringar, ungdomar som vill ha alla rättigheter (men inga skyldigheter) som vuxna har för att inte tala om alla trettioåringar som fortfarande lever som om de bara hade rätigheter och inga skyldigheter? Läs berättelsen om den mördade sextonåringen igen och berätta för mig om du fortfarande inte förstår varför vi pratar så mycket om familjen. Vad annars är lösningen? Fritidsgårdar?
Denna tisdag förgylldes av Kristdemokraternas finansmarknadsminister Mats Odell. Ytterst trevligt. Odell, jag i egenskap av EU-kandidat, Mikael Oskarsson, Jonas Segersam, Gustaf von Essen och Miriam Eriksson var idag på besök på det nybyggda IKEA i Uppsala.
IKEA jobbar väldigt målmedvetet med miljö- och även klimatfrågan. Eftersom så gott som varje kotte i detta land och fler och fler i resten av världen äger något från IKEA så får även den minsta förändringen i deras verksamhet stor inverkan. Flera bäckar små blir i Ikeas fall ett helt hav. Det handlar om allt från billiga lågenergilampor, “ihåliga” bord för att minska materialmängden, vattentrycksreglerare till kökskranen och mycket mycket mer.
Det som slog mig mest under vår rundvandring i detta jättebygge är hur mycket vinn-vinn effekter det kommer av att våga satsa i den enda hållbara riktningen för framtiden. Inom företaget har de till exempel utvecklat en teknik att väva bomullen till lakanen som gör det, skönare, miljövänligare, billigare för konsumenten, mer gynnsamt för producenterna att göra/odla OCH på grund av det så säljer Ikea mer. Lysande. Precis så det ska vara. Alla som stuckit in näsan i ett Ikeavaruhus vet att de är duktiga på alla möjliga sorters märkningar och info-lappar och det är vi som konsumter redan inställda på att ta del utav. Därför kommer det nu fler och fler lappar med info om miljöpåverkan som produkterna har.
För den som vill veta hur matsalen i Europaparlamentet ser ut så kan man gå på Ikea i Uppsala. Väldigt likt förutom att det är åtta gånger så stort (typ), konceptet är dock detsamma. En väsentlig skillnad förutom storleken är vad som händer med matresterna efter att man lämnat ifrån sig brickan på rullbandet. Här mals allt ner i en tank som sen töms för att omvandlas till biogas. Ännu en IKEA-idé värd att exporteras – denna gång med adress Europaparlamentet.
Mikael Oskarsson, Mats Odell, Ebba Busch
Intervju med TV4 Uppland angående besöket på IKEA och det kommande beslutet om plats för slutförvar av kärnkraftavfall
Posted by ebbabusch 
Posted by ebbabusch 
Posted by ebbabusch 
